Råmyra

Svedjefinnarna på RÅMYRA

Varför kom de?
Under slutet av 1500- talet och början av 1600-talet sökte sig många finnar över till den svenska sidan kungariket Sverige. Ständiga krig mot Ryssland, inbördeskrig, missväxt och sjukdomar hade tvingat det finska folket på knä. I de mera tätbefolkade områdena rådde även brist på odlingsmark. Gustav Vasa och hans son Karl IX uppmuntrade nyodling i Sverige. Finnarna lockades hit med år av skattefrihet och nästan obegränsad tillgång på svedjemarker.
Varifrån kom de?
De flesta som kom var ”purfinnar” från de inre delarna av Finland. Det gamla Rautalampi-området i norra Tavastland- Savolax var mångas hembygd.
Hur kom de hit?
Under stränga vintrar åkte man med häst och släde över Bottenhavets isar. Det visar bl.a. illustrationerna på Olaus Magnus ”Charta Marina” från 1539.
En livlig handel rådde mellan Sverige  och Finland. Härnösand, grundad år 1585, var en viktig handelsplats. Hit kunde man ganska lätt ta sig med båt.
Vad levde de av?
De finska nybyggarna levde på svedjebruk och boskapsskötsel. Fiske och jakt var också viktigt. Efterhand bröt man också åker i torpets närhet.
Svedjebruket
Kunskapen att förvandla skogsmarken till givande skördar genom svedjande var grunden för finnarnas nybyggarliv. En särskild  sorts råg användes.
Det var en lång process mellan de första yxhuggen på den blivande svedjan och fram till skörden. Första året höggs träden och fick torka. Andra året brändes svedjan och svedjeråg såddes i askan. Tredje året skördades rågen i augusti-september.
Svedjerågen bildar tuvor med långa styva strån. Axen är långa med små korn. Genom tovbildning måste den sås mycket glest. ”Ett korn under näverskon”.
Rågen kunde ge mycket rik skörd, ofta 10 till 20 gånger utsädesmängden. Svedjan kunde användas ett par gånger till rågsådd. Sedan lämnades den till betet för kreaturen.
Ofta såddes även rovor vid den första rågsådden. Dessa kunde då skördas redan första hösten.
Rovorna användes i hushållet. Potatis var inte införd vid denna tid.
Kreaturen
Finnarna hade ofta många kreatur, som vallades i skogarna. Smör var den viktigaste produkten och kunde användas att handla med.
En stor del av finnens arbetsår gick åt till att skaffa foder, bra slåttermyrar var mycket värdefulla.
Fisk och jakt
Fisket kunde ge ett bra tillskott i maten. Man fiskade i ”not och nät” och hade också fasta fiskeanordningar i vattendragen. Torkad gädda handlade man med.
Skogsfågel var nog det vanligaste bytet. Älgen var ovanlig, men jagades. Älgskinnen såldes. Man jagade över,  stora områden, ofta inne på böndernas skogar, vilket sågs med oblida ögon.

Finnpörtet i Råmyra är den enda bevarade byggnaden i sitt slag i Norden

 

Till skillnad från Jämtland och Härjedalen var Ytterhogdal svenskt även före freden 1645. Vid den tiden var finnar välkomna att slå sig ner och odla i Sverige.
På 1600-talet förekom en viss kolonisation i Ytterhogdalstrakten. Till exempel Björnbergs, Gåssjö och Huskölens byar har tillkommit genom sådan kolonisation.
Cirka 1620 slog sig savolaxaren Per Mattson med familj ner på den plats som kom att bli Gåssjö by  i Ytterhogdals socken.
Ingen i grannskapet kände till finnfolkets vistelse i trakten. Länge levde man ostörda. Först efter sju år upptäcktes nybygget av  Fåssjöbor, som var sysselsatta med myrslåttern vid Svartsjön. De fick se en kvinna med en svart ko, som försökte gömma sig i skogen. Slåtterkarlarna följde efter henne och fann bosättningen i Gåssjö.